COWI - Inget hårstrå får krökas

Jag satt i telefon med min pojkvän häromdagen och berättade för honom hur stressad jag var för att resan närmar sig med stormsteg och samtidgt som jag skulle jobba in i det sista så skulle även en massa annat fixas. Jag hade en lista och jag rabblade upp den för honom för att "han skulle tycka liiite synd om mig" Lol

Iaf. en av sakerna på listan var "gå till frisören"

 (Ni som känner mig vet om att jag avskyr att gå till frisören. För mig är det ett nödvändigt ont, som tandläkaren ungefär och jag lider oerhört när de pillar i mitt hår) och när jag nämnde det och sedan fortsatte så säger han helt plötsligt "STOP, vad sa du?" Jag pausade ett ögonblick sen sa jag 

"Gå till frisören" och fortsatte med listan men han avbröt mig igen!!

 "Vad ska du göra där?????" 

"Klippa mig???!!!" svarade jag och försökte förtvivlat fortsätta med min lista men då säger han med en aning upprörd röst att jag var ju där för 3 månader sedan och klippte av allt håret så VARFÖR skulle jag dit igen?

 "Ska du klippa av mer hår nu eller?", fick han fram med en smått upprörd stämma??"

L.O.L

"Jag ska klippa mina toppar och nackhåret så att det andra hinner växa ikapp" sa jag med en lugn stämma och funderade på vad jag skulle svara på hans ytterligare följdfråga som jag VISSTE skulle komma.

Och det gjorde den...

"Om du klipper topparna, alltså det som nyss växt ut sen du var hos frisören sist så kommer ditt hår aldrig bli långt igen. Du klipper ju av det som växt ut!!!!"

Jag pausade en stund och log och kände att denna här kommer jag aldrig att kunna förklara. 

Jag diskuterar hår med en man.....

En renrakad man...

"Jag ska endast klippa av det skadade håret" sa jag och log

 (Vi pratade via videosamtal på Skype)

Men enligt honom så var mitt hår inte skadat för det kunde han minsann se genom kameran. 

Till slut kände jag bara för att avsluta detta samtalsämne. "Lita på mig" sa jag.

 Jag vill ha långt hår igen men jag måste sköta det och om jag INTE klipper topparna emellanåt och trimmar min uppklippta nacke så kommer jag att se ut som Wayne Gretzcy med spretande hårtestar i hela nacken. Jag klipper 2 mm inte mer, ok!! :)

"Ok" sa han då och la ner diskussionen!

:)

:)

:)

Idag när jag stod framför spegeln och såg min 2 cm utväxt så funderade jag på om jag skulle ta och satsa på den riktiga hårfärgen istället för fortsatt blekning, färgning osv. Den var faktiskt inte så dum. Det hade ju inneburit att jag fått klippa av allt utom 2 cm men jag känner mig ok med kort hår, tycker att jag klär i det faktiskt och hår växer ut snabbt ju så det är lugnt. Sen fick jag ett par förnimmelser om   diskussionen jag och han precis haft och då rörde det sig endast om toppklippning. 

Så jag bestämde mig för att skita i det lol Kan bara tänka mig vilket rabalder det blivit om jag klippt allt utom 2 cm haha 

Jag är smartare än så nu för tiden!

"I've learned to pick my battles"

Dessutom förstår jag honom för om han plötsligt skulle fått för sig att låta sitt eget hår växa till en "Mega Jimi Hendrix Afro" haha ja då hade JAG protesterat så jag vet inte vad!!

Slutsatsen blir!

Jag vill ha honom renrakad och han vill ha mig med hår! :D

Compromise done!

Fertig!

Alla lyckliga!

COWI - Jag är nära min dröm nu

I hela mitt liv har jag älskat att sjunga! Min far håller på med musik och 2 av mina bröder skriver och producerar sina egna låtar. Vad gör jag? Jo jag jobbar med allt utom själva musiken. Jag har försökt allt! Mailat och framfört min musik till olika artister, agenturer, producenter mm. men utan resultat. Nej, nej, eller inga svar, sedan lite fler nej. Det kan få vem som helst att ge upp!! 

Det gjorde jag!

 Varje vecka har vi Live performance på mitt ena jobb, N.Y, N.Y och där står jag som lilla Askungen bakom baren och diskar glas och blandar drinkar medans jag ser dessa artister uppträda och i mina drömmar går jag fram och rycker micken och tar hela publiken med storm. :) 

"Allt tar sin tid"

"There's a time and place for everything"

För en månad sedan hade vi ett uppträdande från en artist som sjöng "Frank Sinatra" och jag var helt lyrisk. En av de ekonomiansvariga på mitt jobb är gift med en producent som har sin studio bredvid kontoret på N.Y, N.Y. Jag har vid vissa tillfällen sjungit för honom och framfört min kärlek till musiken. Han gillade det och den kvällen som "Frank Sinatra" artisten var där så kom en av personerna från hans Crew fram till mig och frågade om jag ville sjunga med dem. "VA?!?....jag.....varför!?! Jo sa han, "vi hörde dig sjunga bakom baren" Min chef sa nej den kvällen pga. att vi hade för mycket att göra så de valde en annan kvinna.

 Producenten kom upp till mig i baren och sa "Det var ju du som skulle stå där uppe nu, inte hon"

Jag stod bakom baren och log till honom  helt längtansfylld och med överskottsenergi pga. att jag inte kunde gå upp på scenen, men jag hade en tanke i huvudet som fick mig på bra humör!

"My time will come"

Så en dag var det dags för en 70-års fest på N.Y och vi jobbade på och det var stressigt som f*n men på slutet fanns bara ett fåtal gäster kvar så när gittarrerna plockades fram så gick jag upp och jammade!  Jag körde 2 låtar "Knockin' on Heavens door" och "House of the Rising Sun" Då sa producenten att jag skulle se till att skriva 3-4 låtar när jag är i Kuwait och sedan infinna mig i studion i Hamburg när jag kommer hem för han älskar min röst!?!?!? "Ska vi inte sjunga covers", sa jag till honom?
"Nääää", sa han....."Det är för amatörer och parties, jag gör musik där jag kan tjäna pengar...inget annat"
Sedan...nästan samtidigt fick jag tag i en Hip Hop artist från Frankfurt som gillade mitt sound så vi planerar att spela in en skiva tillsammans med hans och min Producent!! 

Äntligen.....ÄNTLIGEN fick jag en studiotid efter allt slit och hårt arbete!!!!
Äntligen någon som hörde mig och tror på mig....lyckan är total!!
Hoppas bara jag kan leverera nu :O

"2013 will be my year of music"

"Nu kör jag och INGET kan stoppa mig"

COWI - Nya händelser

Så nu får det f*n vara dags att blogga igen!

Det positiva med en bloggpaus måste nog vara att man har lite mer konkret att skriva om än om man skulle uppdatera varje dag.

Nu  har jag iaf. svar på förra inläggets frågetecken, och tänkte dela med mig av nuläget.

Jag har min lägenhet till den första december så innan dess måste jag hitta ett rum att hyra. Jag har sålt en av hundarna nu, (Min Pekingese som numera bor med 2 Bodybuilders i Tyskland. Han stortrivs och de älskar honom. Han bor även tillsammans med 3 katter så han lever livet.

Mr. Miyagi's nya Matte

Mr. Miyagi's nya Husse

Jag har fått ett nytt jobb (el. snarare ännu ett) som Bar Manager/allt i allo på en resturang 

(New York, New York) som ägs av samma chef som jag jobbade för innan. Nu jobbar jag alltså på 2 nattklubbar och en resturang ägda av samma person. Jag stortrivs och kommer känna vemod över att lämna alla dessa underbara människor jag har runt mig och min chef framförallt som verkligen har kommit att betyda oerhört mycket för mig. 

Så jag jobbar och står i som de flesta men 9 september ska jag åka till Ystad och hälsa på min familj och den 16 september flyger jag tillbaka till Mellanöstern och Kuwait för att träffa min pojkvän. 

Alla andra hade kallat det "semester" men jag kallar det REHAB! Så j*a skönt att vara i ett alkoholfritt land i en hel månad. Inget stök, inga fulla människar, inga slagsmål Oooh Lord thank you!!

Jag kommer att åka tillbaka till Hamburg 31 oktober och bo i ett pyttelitet möblerat rum, och jag kommer bara att koncentrera mig på att jobba stenhårt i 6 månader för att sen flytta ihop med min pojkvän maj/juni någongång. Som det ser ut nu så blir det att vi ska bo i Kuwait men som jag nämnde i förra inlägget (med honom vet man aldrig säkert) inte så här långt i förväg i alla fall! :)

Ja så ser det ut nu och flygbiljetten ÄR bokad så detta är verkligt nu, ingen dröm,

så jag får nog ta och skriva färdigt min berättelse om mellanöstern för snart kommer det komma en ny. 

"Life is hard but if it would be easy, we would never be able to feel the good parts of it"

COWI - Och jag bara tuffar på.....

Nu tänkte jag ta en paus från min Mellanösternstory och prata lite "nutid". 

Vad pågår i mitt liv just nu?

Jag har kommit fram till att jag uppnått "MAX" av vad som kan uppnås på denna adressen jag bor på just nu. Jag bor i en stadsdel i Hamburgs mitt tillsammans med en killpolare och har gjort sedan januari 2010. På dessa 2 åren har jag fått ett jobb jag trivs med och härliga vänner samt en hel del livserfarenhet. Jag har bla. träffat 2 underbara människor som kommit att betyda mycket för mig. Min Sally "Ciwi" och min pojkvän. Redan innan jag träffade dessa 2 så visste jag att jag inte ville bo i denna lägenheten så länge till. Jag trivdes inte och blev bara nervös av att tänka på framtiden, speciellt om den skulle innebära att jag bodde kvar här och åldrades utan mer upplevelser och nya erfarenheter. 

Jag kände mig inlåst och ensam så varje gång jag kom hem från jobb och var ensam hemma så drack jag öl för att dämpa ensamhet och andra känslor. 

Nu på vårkanten så växte sig olika tankar sig större och större i min hjärna och de kom oftare och oftare, vilket gjorde det svårare och svårare för mig att ignorera dem. Tänk om jag skulle slå sak i saken och bara förändra mitt liv? Är man inte nöjd så är det väl en förändring man måste jobba på eller? 

Sagt och gjort! Min arma själ strävade efter annat och varför låsa sig fast här när man kan flytta och så fick det bli! 

Igår sa jag upp min lägenhet och ska vara ute före 1 november. Jag har 3 månader på mig att sälja och ge bort mina saker, packa mina kläder i en resväska och ge nycklarna till hyresvärden.

Världen är öppen och mottaglig om man öppnar sitt sinne. 

Ingenting är omöjligt.

 "Vart ska du bo?", är en fråga jag ofta får höra. 

Jag brukar säga sanningen då. "Ingen som helst aning, men det löser sig nog med tiden." Ett galet svar men som är typiskt mig. Jag har lite svårt för att planera saker i förväg, på nåt sätt så saknar jag en administrativ sida av min hjärna och brukar oftast flyta med vågorna till jag ser en lösning och då hoppar jag på den. Jag frågade min snubbe om jag var "crazy" och han svarade bestämt nej, att det var jag absolut inte utan det var alla andra som var det. Ok, bra svar från honom och det gjorde mig lite smått orolig för endast en crazy person skulle sagt så haha. I vilket fall så är inte planering min starkaste sida så även om jag berättar ursprungsplanen för er så kommer den säkert ändras åtskilliga gånger innan november månad. I dagens läge ser det iaf. ut som att jag säger upp mitt jobb och tar min resväska och flyttar till Kuwait med min karr. Förra veckan var det Dubai som var aktuellt så det är mycket möjligt att det är Kina som står på kartan nästa vecka haha. Jag bestämmer inte eftersom jag inte har sån bra erfarenhet som honom utan jag är bara "Det lilla blåa tåget" som bara tuffar på så den som lever får se!

Tuff, tuff :)

COWI - Mellanöstern Del 6

Framme i Kuwait City!

Det första som skulle ordnas var mitt VISA så jag följde strömmen tills jag var framme vid rullbanden.
Det gick oerhört smärtfritt förrutom att en pytteliten arab kom fram och knyckte min resväska och jag blev helt paff och bara glodde på honom.....och ryckte tillbaka väskan!!
"Jag ska hjälpa dig att bära", sa han då och ryckte tillbaka den!
"VA!?!", sa jag....varför det? Du är mycket mindre än mig så det ser jag absolut ingen poäng med så ge mig gärna min väska tillbaka för jag kan ta hand om mina egna grejer...sorry"
Den lille mannen försvann snabbt och jag tog ett extra krampaktigt tag om min resväska *shit*


 Jag fick trevligt bemötande av arabiska tullen.

"Sverige", sa tullaren till mig och log.
Jag nickade nervöst till svar.
"Zlatan", sa han sedan och gjorde en tumme upp.
"Japp" svarade jag och log mot mannen och fick mitt formulär.
Jag fyllde i formuläret och han stämplade pappret och jag var godkänd som turist i deras lilla land.
Allt som allt tog det ca 5 minuter och smidigare kunde det inte gått. På vägen ut funderade jag över hur snabbt jag var godkänd och tänkte att antingen var det Zlatan eller mitt blonda hår som hjälpt till. Eller möjligtvis en kombination av bägge?! :)
Sen promenerade jag ut ur flygplatsen för jag var såååå röksugen.
Klockan var ca. 4 på morgonen och inte en endaste kvinna syntes till. Det var endast jag och en massa beduiner, mest taxichaufförer. Alla såg ut som Alladin (utan mattor) och jag förstod ju direkt att jag var verkligen INTE hemma mer. Nu var jag verkligen på främmande territorium!
Jag satte på mig min svarta Hijab över håret så bara en del av luggen syntes och sen tände jag en cigg (fortfarande med ett krampaktigt tag om min resväska) och sen försökte jag lokalisera min pojkvän som skulle möta mig.
Minuterna gick men han syntes inte till.
En och en kom taxichaufförerna fram till mig och jag avböjde med artighet men ändå med en stark röst och uppspänd tuff kroppshållning.
(kände att här får man nog hädva sig lite extra eftersom man "bara är en kvinna")
Efter en stund lät alla mig vara ifred och ignorerade mig.
"Tack och lov typ", bara passa er tänkte jag för mig själv. Jag är INTE som era kvinnor!

Sen kom han och han var vackrare än jag kom ihåg. En mörkgrå kostym och helrakat huvud med en riktigt manlig hållning som fick mig att bli helt nervös och jag fimpade ciggen direkt medan jag bestämde mig för att gå efter honom. Han hade inte sett mig eftersom jag bar Hijab så han gick in på flygplatsen, med mig bara ett stenkast bakom.
Efter att han gått där och letat ett tag så började jag gå närmare och när jag var helt bakom honom sa jag "Letar du efter någon speciell?" och log! :) Han vände sig om och jag fick ett underbart leende av denna man och jag blev helt klart kär på nytt!!

Vi åkte hem till hans lägenhet och han visade mig runt. Jag var så nervös så jag visste inte var jag skulle bli av. Jag ville bara ta honom i min famn och kyssa honom men det vågade jag absolut inte så jag bara rände runt helt nervös och blyg och försökte fokusera mig på att packa upp min resväska.

Så helt plötsligt, medans vi stod där i sovrummet och packade upp min väska så kom en fruktansvärd stank emot oss. Bägge bara kollade på varandra och visste varken ut eller in. "Det kommer från din väska", sa han. "Va", sa jag och blev helt generad......

"Varför då", fattar inte det svarade jag honom och tog av mina stövlar och DÅ slogs stanken emot oss!!

"Shit", sa han....det är dina strumpor sa han och föll in i gapskratt!

Jag trodde jag skulle dö för en sak kan jag säga att om en kvinna är förälskad i en man så vill hon gärna visa sig från sin bästa sida och DET inkluderar inte strumpor från "Planeten Svett"

SHIT VAD MINA STRUMPOR STANK!!!

Jag bara förklarade snabbt att jag haft strumpor och stövlar på mig i 20 timmar pga. av det försenade planet och att det bara var att tvätta dem men han bara skrattade och jag kände mig mer och mer olustig.

"Tvätta dem", sa han och tog strumporna från golvet.- De ska brännas för inga tvättar kan få dem att sluta stinka. Han tog strumporna och gick iväg med dem och kvar stod jag......och tro mig...



Jag ville bara sjunka genom golvet så generad jag var :(
Första gången jag träffade honom så vet ni ju som bekant hur pinsam jag var, orakad, full och med manliga underkläder så denna gången (andra gången) ville jag ju verkligen visa mig från min bästa sida men det sprack ju nu iom. att jag stank värre än en pigfarm! Detta var ju inte klokt. Jag träffar
 "The man of my life"
 och jag gör bara bort mig!!!


Fy F*n så pinsamt.......stackars mig :(

COWI - Mellanöstern Del 5

Äntligen satt jag på planet!!!

Jag var så lättad!

Men, så helt plötsligt slog det mig..

"Näääää, jag sitter ju på ett flygplan!!"

Jag hatade ju att flyga men hade i all tumult glömt bort hur flygrädd jag var!

Nu slog det mig.....och jag som skulle flyga hela vägen till arabernas land :(

Jag tittade mig runt i planet och alla verkade glada och flygvärdinnorna var väldigt sminkade och glada.

Jag var inte ett dugg glad utan bara fasansfullt skraj, som jag alltid var varje gång jag sjönk ner i ett flygplanssäte.

Jag satt i mellansätet och båda platserna på höger och vänster sida var tomma och jag undrade vilka grannar jag skulle få.

Jag fick aldrig en granne på höger sida men vid fönsterplatsen satte sig en vacker kvinna med lång mörkt hår. Det visade sig att hon var rumän och "kristen som jag"  bodde i Hamburg men skulle hälsa på sin familj i Rumänien och även hon skulle byta flyg i Istanbul. Hon höll mina händer när planet lyfte och gjorde mig lugn och sen satt vi och pratade hela vägen till Istanbul. "Underbar kvinna" Vi har kontakt även idag! :)

Tyvärr är jag alltid flygrädd i början, men sen kommer maten. 

Då blir jag så glad, så glad och äter tills jag svimmar, för jag ääääälskar flygplansmat!!! 

Det ger mig en slags ro när jag kan sitta där med deras pyttesmör och pyttemarmelad och pyttebestick och trycka ut smör på den lille bullen och kexen som alltid följer med. 

Vi fick potatisgratäng med kycklingfilé och bullar och kex men jag får inte glömma Ayran. 

Den turkiska yoghurten som bara  är SÅ gudomlig!!! Jag blir typ aldrig mätt på deras mat men får altid av grannarna :) Ja va f*n om de inte vill ha den så klart dem kan ge den till mig :D

Nu ska jag göra lite reklam! 

TURKISH AIRLINES!

En stor elogé till dem!!

Bästa flygbolaget EVER!

Och flygvärdinnorna ser ut som mörkhåriga Playmates :)

"Man kan liksom inte sluta titta på dem"

Så landade vi i ett jätteregningt Istanbul och jag som alltid tänker "värme" när jag hör Turkiet tänkte ju inte direkt på att Turkiet 7 december innebär kyla :S

Det var apkallt där ju, och vått!!!

Jag sprang in på flygplatsen och letade reda på en telefon och lyfte luren.

Då hördes ett automatiskt funktionsmeddelande huruvida man ska gå till väga för att ringa.

 "På turkiska"

Jag la på luren och började leta efter en tolk så jag kunde ringa min pojkvän, men fick bara tag på utlänningar som inte visste.

Men alltså.....Herregud, hur svårt ska det vara? Jag är i Turkiet och kan inte hitta en enda Turk???

Gaaahhhh

Men så äntligen fick jag hjälp och med en aning nervositet i kroppen slog jag hans mobilnummer

 "fingrarna darrade lite" 

"Du är i Istanbul", var det första jag hörde. "Ja", svarade jag. "Väckte jag dig?", sa jag sen.
"NÄ knappast", svarade han. Tror du jag kan sova efter det sms'et du lämnade mig, din toka!?!?!"
Han lovade att vara på flygplatsen när jag anlände och han berättade än en gång vad jag skulle säga till dem som skulle ge mitt Visa och sen la vi på.

På resan från Istanbul till Kuwait fanns TV-skärmar där man kunde se planets färd över kontinenten och det var ganska coolt :) Jag satt och kollade emellanåt och så flög vi över Bagdad
"Huvudstaden i Irak för er som ine visste"
 och nu vid detta laget var jag lugn och allting var fridfullt!

Men så helt plötsligt....

Planhelv**et började skaka som f*n, nästan som om det skulle gå i sönder!
Jag blev skraj såklart!

Jag hade bara en enda tanke i huvudet nu!!!

"LOST"

"J*a planhelv**e f*n ta dig av alla ställen i världen man kan störta på så ska såklart det planet som jag sitter på störta över Irak!"

COWI - Mellanöstern Del 4

Jag kände mig som världens lyckligaste kvinna.

I 8 månader hade jag gått och undrat när jag skulle få se honom igen och nu stod jag i mitt sovrum och packade min väska med bara 24 timmar kvar tills jag skulle få krama honom.

Allt åkte ner i väskan för att lika fort åka ut igen. 

Jag kan säga att den natten fick jag inte många timmars sömn, då jag sprang upp åtskilliga gånger för att försäkra mig om att jag hade packat ner allt jag behövde.

Så blev det morgon och jag stod redan på bägge benen med kaffe i handen och stövlar på fötterna när klockan ringde. En timme innan jag skulle sticka till flygplatsen så skypade jag med min älskling och vi var bägge lättade över att allt strul var över och att jag snart satt på flyget. Jag och min kompis var på flygplatsen i god tid innan in-check och jag satt i lugn och ro och åt frukost medans min vän gick fram till luckan med min biljett. Han stod där ett tag men sedan vinkade han fram mig. Jag gick dit och visade passet för jag antog att de behövde legitimation, men expediten tog inte passet utan tittade istället på mig och sa att de inte hade någon passagerare med mitt namn i datorn.

"Huh.....va!"?

"Det måste vara ett misstag", sa jag då medan jag sippade på min dricka.

"Jo ditt namn finns här men du är lite tidig, din avresa är inte förrän 12 december."

"Excuse moi mais.....QUE????"

Nu fattade jag verkligen nada och expediten visade mig biljetten. 

Uppe i högra hörnet brände datumet i hornhinnan på mig.

12-12-2011

Jag stod helt stilla och istället för en resväska i handen så kändes det som om jag hade en stor fet j*a sten som drog ner mig i ett djupt hål.

Jag stod knäpptyst och tankarna bara snurrade i huvudet på mig.

 (Han visste ju att det var 7 december som han skulle boka- Han fick en länk av mig med datum pris etc.- Vi bytade länken till en engelsk - FAAAN - Vi hade inte dubbelkollat datumet utan bara bokat rakt av och förutsatt att uppgifterna följt med i länkbytet- Vilket de hade gjort men uppenbarligen hade datumet stått på 12.e dec istället för 7.e- Ingen av oss hade märkt det)

Vid detta laget visste jag inte om jag skulle stortjuta eller gapskratta?!

Jag gick ut och ringde upp min pojkvän och förklarade vad som hänt och då började han skratta!?!?!!

Jag blev helt tokig och frågade varför han skrattade för jag tyckte inte att det var ett dugg roligt och kände att nu...NU börjar jag gråta.....och så sitter han i andra änden och skrattar :(

Sicken dummis :(

Han menade på att hela situationen var så sjuk och tydligen var Universum emot att jag skulle flyga. 

"Vi får väl helt enkelt ses den 12.e istället sa han. Vi får åtminstone 8 dagar tillsammans och det är ju bättre än ingenting alls."

Jag gjorde en snabb matematisk uträkning och kom fram till att 450 euro 

"Som min biljett och snabböverföringen kostat" plus de 460 euro som han betalat var en alldeles för stor summa för endast 8 dagar tillsammans. Längre kunde jag tyvärr inte stanna för jag var uppbokad på både jul och nyår iom. min 2 veckors ledighet.

Expediten hade förklarat för mig att de kunde boka om mitt flyg till ett annat flyg lite senare på dagen men det skulle kosta mig 100 euro extra och detta sa jag till honom. Jag var i dåläget lika pank som en pinne på marken, typ hade lixom redan trollat bort alla mina stålar, men han förklarade då att han inte hade någon möjlighet att sända över pengar för han jobbade mitt ute i öknen. 

Jag var så knäckt och bara tanken på att behöva vänta ytterligare 5 dagar på att få träffa honom var otänkbar. Tankarna rusade runt i huvudet på mig och det var nära att jag kläckte ur mig dumma saker som att han kunde skicka pengarna med Kamelbud eller nåt bara han försökte men jag höll käften.

Han hade ju redan försökt och gjort allt han hade kunnat och jag med men trots det så räckte det inte hela vägen så jag hade kanske bara ett enda val nu.

Att inse att jag inte skulle flyga den dagen.

Jag åkte hem och uppdaterade min Facebookstatus för alla trodde ju att jag satt på planet vid detta laget. 

Då började några att bli oroliga och menade på att jag kanske skulle ta detta som ett tecken. 

Att Universum satte sig emot att jag skulle flyga dit.
Visst var oddsen emot oss men jag vägrade ge upp. 

Jag vägrade!!!!

GAAAAHHH!!!

Det var upp till mig nu alltså!

 Han var i öknen och jag var i en Metropol så jag lyckades faktiskt fixa 100 euro och fick dem överförda via Western Union en timme efter att jag kommit hem. klockan var nu 16.00 och jag hade i princip allt nu för att kunna resa utom en flygtid. 

Jag skrev till honom men Skype strulade så jag nådde inte fram och det var det var ju typiskt. Varför inte liksom?

Haha

 Helt plötsligt ringer min polare och säger att han sett ett flyg till Istanbul om en timme men om jag var redo att hämtas upp?

"Va?!?!! Redo?? Jaaaaa.....e hemma jue", svarade jag häpet.

"Bra, sa han. Jag är där om 10 min, stå färdig utanför lägenheten så hämtar jag upp dig då."

DÅ "mitt i all stress" ringer min mor mig på Skype och undrar vad som händer och jag förklarar för henne snabbt och berättar att jag måste sticka för jag har hittat ett flyg som lyfter om 1 timme så det är snabba puckar!

Mamma blir helt förfärad och börjar ställa en massa frågor som tex. "Vet J om att du kommer nu?"

"Nä mamma, jag får ej tag på honom!!!!"

"Men...hur ska han då kunna veta att du kommer", svarade mamma lite osäkert.

"Ingen aning, jag får väl ringa honom från Turkiet eller nåt!"

Jag lovade henne att vara försiktig och att jag skulle meddela henne så fort jag var i Kuwait men att jag var tvungen att sticka nu.

När jag lagt på så tänkte jag på vad mamma sagt. Tänk om jag inte fick tag på honom???

Äsch.....sånt löser sig väl?

Eller?

I värsta fall så tar jag en taxi hem till honom eller sover på flygplatsen eller nåt....

Så jag drog till flygplatsen och anlände 10 minuter efter att de stängt Check-in.

Jag brydde mig inte utan sprang till disken med pass och biljett och fick faktiskt min ombokning och de öppnade Check-in igen så jag kunde springa igenom och rätt in på planet.  

"YEEEEEAAAAHHHH"

15 minuter senare lyfte det mot Istanbul men inte utan att jag hann få iväg ett sms till en viss person.

"I'm boarding right now, meet me 05.20"

Cowi