COWI - Mellanöstern Del 5

Äntligen satt jag på planet!!!

Jag var så lättad!

Men, så helt plötsligt slog det mig..

"Näääää, jag sitter ju på ett flygplan!!"

Jag hatade ju att flyga men hade i all tumult glömt bort hur flygrädd jag var!

Nu slog det mig.....och jag som skulle flyga hela vägen till arabernas land :(

Jag tittade mig runt i planet och alla verkade glada och flygvärdinnorna var väldigt sminkade och glada.

Jag var inte ett dugg glad utan bara fasansfullt skraj, som jag alltid var varje gång jag sjönk ner i ett flygplanssäte.

Jag satt i mellansätet och båda platserna på höger och vänster sida var tomma och jag undrade vilka grannar jag skulle få.

Jag fick aldrig en granne på höger sida men vid fönsterplatsen satte sig en vacker kvinna med lång mörkt hår. Det visade sig att hon var rumän och "kristen som jag"  bodde i Hamburg men skulle hälsa på sin familj i Rumänien och även hon skulle byta flyg i Istanbul. Hon höll mina händer när planet lyfte och gjorde mig lugn och sen satt vi och pratade hela vägen till Istanbul. "Underbar kvinna" Vi har kontakt även idag! :)

Tyvärr är jag alltid flygrädd i början, men sen kommer maten. 

Då blir jag så glad, så glad och äter tills jag svimmar, för jag ääääälskar flygplansmat!!! 

Det ger mig en slags ro när jag kan sitta där med deras pyttesmör och pyttemarmelad och pyttebestick och trycka ut smör på den lille bullen och kexen som alltid följer med. 

Vi fick potatisgratäng med kycklingfilé och bullar och kex men jag får inte glömma Ayran. 

Den turkiska yoghurten som bara  är SÅ gudomlig!!! Jag blir typ aldrig mätt på deras mat men får altid av grannarna :) Ja va f*n om de inte vill ha den så klart dem kan ge den till mig :D

Nu ska jag göra lite reklam! 

TURKISH AIRLINES!

En stor elogé till dem!!

Bästa flygbolaget EVER!

Och flygvärdinnorna ser ut som mörkhåriga Playmates :)

"Man kan liksom inte sluta titta på dem"

Så landade vi i ett jätteregningt Istanbul och jag som alltid tänker "värme" när jag hör Turkiet tänkte ju inte direkt på att Turkiet 7 december innebär kyla :S

Det var apkallt där ju, och vått!!!

Jag sprang in på flygplatsen och letade reda på en telefon och lyfte luren.

Då hördes ett automatiskt funktionsmeddelande huruvida man ska gå till väga för att ringa.

 "På turkiska"

Jag la på luren och började leta efter en tolk så jag kunde ringa min pojkvän, men fick bara tag på utlänningar som inte visste.

Men alltså.....Herregud, hur svårt ska det vara? Jag är i Turkiet och kan inte hitta en enda Turk???

Gaaahhhh

Men så äntligen fick jag hjälp och med en aning nervositet i kroppen slog jag hans mobilnummer

 "fingrarna darrade lite" 

"Du är i Istanbul", var det första jag hörde. "Ja", svarade jag. "Väckte jag dig?", sa jag sen.
"NÄ knappast", svarade han. Tror du jag kan sova efter det sms'et du lämnade mig, din toka!?!?!"
Han lovade att vara på flygplatsen när jag anlände och han berättade än en gång vad jag skulle säga till dem som skulle ge mitt Visa och sen la vi på.

På resan från Istanbul till Kuwait fanns TV-skärmar där man kunde se planets färd över kontinenten och det var ganska coolt :) Jag satt och kollade emellanåt och så flög vi över Bagdad
"Huvudstaden i Irak för er som ine visste"
 och nu vid detta laget var jag lugn och allting var fridfullt!

Men så helt plötsligt....

Planhelv**et började skaka som f*n, nästan som om det skulle gå i sönder!
Jag blev skraj såklart!

Jag hade bara en enda tanke i huvudet nu!!!

"LOST"

"J*a planhelv**e f*n ta dig av alla ställen i världen man kan störta på så ska såklart det planet som jag sitter på störta över Irak!"

COWI - Mellanöstern Del 4

Jag kände mig som världens lyckligaste kvinna.

I 8 månader hade jag gått och undrat när jag skulle få se honom igen och nu stod jag i mitt sovrum och packade min väska med bara 24 timmar kvar tills jag skulle få krama honom.

Allt åkte ner i väskan för att lika fort åka ut igen. 

Jag kan säga att den natten fick jag inte många timmars sömn, då jag sprang upp åtskilliga gånger för att försäkra mig om att jag hade packat ner allt jag behövde.

Så blev det morgon och jag stod redan på bägge benen med kaffe i handen och stövlar på fötterna när klockan ringde. En timme innan jag skulle sticka till flygplatsen så skypade jag med min älskling och vi var bägge lättade över att allt strul var över och att jag snart satt på flyget. Jag och min kompis var på flygplatsen i god tid innan in-check och jag satt i lugn och ro och åt frukost medans min vän gick fram till luckan med min biljett. Han stod där ett tag men sedan vinkade han fram mig. Jag gick dit och visade passet för jag antog att de behövde legitimation, men expediten tog inte passet utan tittade istället på mig och sa att de inte hade någon passagerare med mitt namn i datorn.

"Huh.....va!"?

"Det måste vara ett misstag", sa jag då medan jag sippade på min dricka.

"Jo ditt namn finns här men du är lite tidig, din avresa är inte förrän 12 december."

"Excuse moi mais.....QUE????"

Nu fattade jag verkligen nada och expediten visade mig biljetten. 

Uppe i högra hörnet brände datumet i hornhinnan på mig.

12-12-2011

Jag stod helt stilla och istället för en resväska i handen så kändes det som om jag hade en stor fet j*a sten som drog ner mig i ett djupt hål.

Jag stod knäpptyst och tankarna bara snurrade i huvudet på mig.

 (Han visste ju att det var 7 december som han skulle boka- Han fick en länk av mig med datum pris etc.- Vi bytade länken till en engelsk - FAAAN - Vi hade inte dubbelkollat datumet utan bara bokat rakt av och förutsatt att uppgifterna följt med i länkbytet- Vilket de hade gjort men uppenbarligen hade datumet stått på 12.e dec istället för 7.e- Ingen av oss hade märkt det)

Vid detta laget visste jag inte om jag skulle stortjuta eller gapskratta?!

Jag gick ut och ringde upp min pojkvän och förklarade vad som hänt och då började han skratta!?!?!!

Jag blev helt tokig och frågade varför han skrattade för jag tyckte inte att det var ett dugg roligt och kände att nu...NU börjar jag gråta.....och så sitter han i andra änden och skrattar :(

Sicken dummis :(

Han menade på att hela situationen var så sjuk och tydligen var Universum emot att jag skulle flyga. 

"Vi får väl helt enkelt ses den 12.e istället sa han. Vi får åtminstone 8 dagar tillsammans och det är ju bättre än ingenting alls."

Jag gjorde en snabb matematisk uträkning och kom fram till att 450 euro 

"Som min biljett och snabböverföringen kostat" plus de 460 euro som han betalat var en alldeles för stor summa för endast 8 dagar tillsammans. Längre kunde jag tyvärr inte stanna för jag var uppbokad på både jul och nyår iom. min 2 veckors ledighet.

Expediten hade förklarat för mig att de kunde boka om mitt flyg till ett annat flyg lite senare på dagen men det skulle kosta mig 100 euro extra och detta sa jag till honom. Jag var i dåläget lika pank som en pinne på marken, typ hade lixom redan trollat bort alla mina stålar, men han förklarade då att han inte hade någon möjlighet att sända över pengar för han jobbade mitt ute i öknen. 

Jag var så knäckt och bara tanken på att behöva vänta ytterligare 5 dagar på att få träffa honom var otänkbar. Tankarna rusade runt i huvudet på mig och det var nära att jag kläckte ur mig dumma saker som att han kunde skicka pengarna med Kamelbud eller nåt bara han försökte men jag höll käften.

Han hade ju redan försökt och gjort allt han hade kunnat och jag med men trots det så räckte det inte hela vägen så jag hade kanske bara ett enda val nu.

Att inse att jag inte skulle flyga den dagen.

Jag åkte hem och uppdaterade min Facebookstatus för alla trodde ju att jag satt på planet vid detta laget. 

Då började några att bli oroliga och menade på att jag kanske skulle ta detta som ett tecken. 

Att Universum satte sig emot att jag skulle flyga dit.
Visst var oddsen emot oss men jag vägrade ge upp. 

Jag vägrade!!!!

GAAAAHHH!!!

Det var upp till mig nu alltså!

 Han var i öknen och jag var i en Metropol så jag lyckades faktiskt fixa 100 euro och fick dem överförda via Western Union en timme efter att jag kommit hem. klockan var nu 16.00 och jag hade i princip allt nu för att kunna resa utom en flygtid. 

Jag skrev till honom men Skype strulade så jag nådde inte fram och det var det var ju typiskt. Varför inte liksom?

Haha

 Helt plötsligt ringer min polare och säger att han sett ett flyg till Istanbul om en timme men om jag var redo att hämtas upp?

"Va?!?!! Redo?? Jaaaaa.....e hemma jue", svarade jag häpet.

"Bra, sa han. Jag är där om 10 min, stå färdig utanför lägenheten så hämtar jag upp dig då."

DÅ "mitt i all stress" ringer min mor mig på Skype och undrar vad som händer och jag förklarar för henne snabbt och berättar att jag måste sticka för jag har hittat ett flyg som lyfter om 1 timme så det är snabba puckar!

Mamma blir helt förfärad och börjar ställa en massa frågor som tex. "Vet J om att du kommer nu?"

"Nä mamma, jag får ej tag på honom!!!!"

"Men...hur ska han då kunna veta att du kommer", svarade mamma lite osäkert.

"Ingen aning, jag får väl ringa honom från Turkiet eller nåt!"

Jag lovade henne att vara försiktig och att jag skulle meddela henne så fort jag var i Kuwait men att jag var tvungen att sticka nu.

När jag lagt på så tänkte jag på vad mamma sagt. Tänk om jag inte fick tag på honom???

Äsch.....sånt löser sig väl?

Eller?

I värsta fall så tar jag en taxi hem till honom eller sover på flygplatsen eller nåt....

Så jag drog till flygplatsen och anlände 10 minuter efter att de stängt Check-in.

Jag brydde mig inte utan sprang till disken med pass och biljett och fick faktiskt min ombokning och de öppnade Check-in igen så jag kunde springa igenom och rätt in på planet.  

"YEEEEEAAAAHHHH"

15 minuter senare lyfte det mot Istanbul men inte utan att jag hann få iväg ett sms till en viss person.

"I'm boarding right now, meet me 05.20"

Cowi