CIWI - Jag har en diagnos.

Borderline, även kallat Emotionellt instabil personlighetsstörning.

Lite kort om diagnosen:
* Född med en högre känslighet.
* Mycket låg självkänsla.
* En känsla av att känna sig ful och oönskad.
* Lätt till tårar.
* Växlar mellan svart eller vitt, ofta svårt att hitta ett mellanting - en stabilitet.
* Sociala fobier. (Svårt att skapa kontakt med människor, skaffa kompisar, av rädsla att "man inte duger")
* Inga vänner pga att jag inte litar på någon (fast det är på bättringsvägen)

För ca 3-4 år sen, så mådde jag jättedåligt alltid. Hade ett ständigt behov av att bli sedd, hörd och "omhändertagen", och om man inte "daltade" med mig så kände jag mig oönskad, oälskad, ledsen, fruktansvärt ensam och desperat.

Jag ville inte leva. Jag försökte ta livet av mig. Tog piller, skar mig på armarna. Drack Theralen, hamnade på sjukhuset, sov i flera dagar.
En specifik dag så åkte vi in på sjukhuset 3 ggr, för att jag hade skurit mig så djupt att det behvöde sys. Då var jag verkligen desperat, kände mig fruktansvärt ensam. Fast jag hade Daniel... Inte hans fel, utan det var helt enkelt min Borderline som jag inte kunde hantera. Mina känslor var helt uppåt väggarna... En sak man alltid måste komma ihåg, som Borderline-patient; Känslor är bara känslor, de är inte alltid verklighet!!

Men då visste jag inte vad som var fel på mig. Jag började forska lite på Nätet. Jag Googlade "depression" och olika känslo-begrepp. Till slut kom jag in på en sida där det stod om alla olika egenskaper som man hittar hos en Borderline-patient. Här följer lite exempel:

• Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
• Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig ofta nedstämd. Du är impulsiv.
• Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.
• I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt.
• I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.
• Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.
• Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig. 
• Självskade-beteenden.

För mig är det inte mycket aggressivitet, inte alls, utan jag är mer den som blir ledsen. Vissa människor med Borderline, blir oftast arga. Jag blir sällan arg, utan jag blir ledsen istället.  Men visst kan jag bli arg också, som alla andra människor. Men när det gäller min Borderline så präglas den mest av tårar och nedstämdhet.

Har oerhört svårt för att ta negativ kritik, speciellt om det kommer från en arg person, blir helt lamslagen då, vill bara gå och lägga mig och sova bort det som gör ont i själen. Tar saker och ting väldigt personligt, i vissa sammanhang.

Jag har inte tid att gå mer in på det just nu, så vi lämnar det här, så återkommer jag med mer vid ett senare tillfälle.