28 dagar utan alkohol!
Hur känner jag mig?
Stolt!
Riktigt stolt och glad.
Resan är inte över än men förhoppningsvis slipper jag de värsta abstinenserna nu.
Lyckan från insidan börjar infinna sig och den är äkta.
Inte ett dugg fejk.
Nu är jag förvisso inte "Santa Claus-on-Disneyland-getting-laid-lycklig" men kan känna mig hyfsat glad och nöjd med det lilla.
Jag och Ciwi ska fortsätta med bloggen såklart och kan nog lova att det blir några spännande och roliga inlägg då och då, inte bara misery och mörka tankar.
Bloggen har väl börjat ändra skepnad från typ. olyckligt liv till ett lyckligt.
Hur gör man?
Ja det ska vi försöka klura ut här.
Idag började iaf. min dag klockan 4 på morgonen för då vaknade jag pigg och energisk.
Min första tanke var att jag skulle städa och organisera min garderob och då såg jag min fina kappa.
Vårkappan från Vila med blodstänk överallt.
Den var tvättad men blodet hade ej försvunnit och jag hade bestämt mig för att färga den röd men det hade aldrig blivit av.
Det var på tiden att färga över blodet.
Det är nya tider nu och då vill jag helst inte bli påmind av dåliga minnen.
Varje gång jag såg kappan så blev jag påmind av de 3 helt sinnessjuka dagarna för 2 år sedan som satte igång hela fyllekarusellen och började med en vårdnadstvist ang. min son som jag då som bekant förlorade och slutade med att jag satt i baksätet på en polisbil helt blodig.
Det var jag som var "gärningsmannen"
Polisen tog mig på platsen...
Jag hade inte direkt gjort nån ansats till att sticka utan hade bara stått där arg och chockad tills dem dök upp.
Polisen tog mig på platsen...
Jag hade inte direkt gjort nån ansats till att sticka utan hade bara stått där arg och chockad tills dem dök upp.
Blodet kom från en 50 årig man som verkligen valt fel kvinna och fel tillfälle att attackera mig på.
Han fick all min vrede.
Han fick all min vrede.
Det var sista gången jag satte min fot i Malmö och svor att aldrig mer återvända.
Jag ska berätta hela denna historien sen eftersom jag tidigare sagt att istället för att förneka saker bör man berätta om dem för att kunna gå vidare fast det får bli vid ett annat tillfälle för jag är sagolikt trött och måste ta en Power Nap...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar