CIWI - Jag har en diagnos

Jag har Borderline. Även kallat emotionellt instabil personlighetsstörning. Jag kom på det själv runt våren/sommaren 2007. Jag googlade 'psykiskt mående' och började läsa om Borderline och fann att många av symptomen stämde in på mig.

Om Borderline:
"..,emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor. Deras liv präglas av desperation. Hos en person med borderline kan humöret skifta snabbt. Intensiva tbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Vissa personer kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symptom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam."

Jag hittade denna informationen, tillsammans med mycket annat och kände; "Detta är ju jag." Jag hade en kontakt inom Psykiatrin. Jag ringde min kurator och sa "jag tror att jag har Borderline".

- Nää, det tror jag inte, sa hon. Men jag kan titta i din journal bara för säkerhets skull.

Jodå, där stod de, "upprepade självmordsförsök. Patienten uppvisar symptom av emotionellt instabil personlighetsstörning, Borderline". Detta åtföljdes av att jag fick träffa en specialist i Simrishamn, som ställde 10 frågor. Jag minns inte riktigt men om man svarade ja på 7 av dem så fick man gå vidare i en behandling. En behandlingsmetod som kallas DBT, Dialektisk Beteende Terapi. Om jag inte har fel för mig så är den ursprungligen framtagen i USA och har haft relativt stor framgång hos patienter med BL (Borderline).

I början var jag jättespänd och nyfiken på vad det var. Men efter hand så blev det mer konstigt än intressant. Det var 'mindfull-övningar' i form av andning och ett evigt plingande i "klockan" när någon var dömande.

Om DBT:
"Man lär patienten att acceptera verkligheten och sig själv så som hon är och samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar mot målet att kunna leva meningsfullt. Arbetet fokuseras på att identifiera olika dialektiska livsdilemman och att sedan skapa en syntes av de till synes oförenliga företeelserna, exempelvis att kunna omfatta motstridiga önskningar om att vilja leva och vilja dö, att samtidigt älska och avsky någon, att samtidigt vara både beroende och självständig, stark och svag eller att ha både dåliga och goda sidor. DBT är också inriktad på att lära patienten att identifiera, stå ut med och hantera känslosvängningar och impulser för att kunna minimera sitt självskadebeteende.

DBT bedrivs i sex kanaler:
• individualterapi
• färdighetsträning i grupp
• det dialektiska teamet
• utökad telefontillgänglighet för krishjälp
• patienten som samordnare
• anhörigutbildning

Färdighetsträning i grupp – att ge livskunskap
I färdighetsträningen som har skolkaraktär, arbetar man sig igenom ett pedagogiskt material indelat i fem avsnitt:
1) medveten närvaro – att styra sitt inre,
2) att reglera känslor
3) att skapa och bevara goda relationer,
4) att stå ut i kris samt
5) att bekräfta sig själv och andra – om validering."



NU MÅSTE JAG SOVA. Ska upp om
6 timmar. Åga tåg till Hamburg!